När jag va 6år samlade jag på kapsyler
När jag var liten samlade jag på kapsyler som säkert många snorungar i min ålder gjorde. jag hade två glass lådor fulla med kapsyler.
alla va olika( enligt en 6 åring är dem olika o speciella även om dem flesta nog var likadana så va varje kapsyl speciell) jag samla o samla och letade o letade då jag va ute o gick.
en dag hade mamma slängt alla...
hon trodde det va skräp.
jag börja märligt nog samla på just skräp efter det...
trasiga cykellampor,gamla glasspinnar, fint sandslipade glasbitar man hittar på stranden, stenar som glittra i solen,tuggummipapper...
skräp
och en skatt
jag samlar inte på skräp eller kapsyler längre
antar att mamma slängde min skatt och att jag vuxit ifrån min besatthet av att samla saker jag hittar.
jag samlar fortfarande
tårar
minnen
känslor
livshistorier
men framför allt tårar
"det som skiljer människan från djur är att vi kan gråta"
vilken tur att man är vildkatt då, annars är det nåt fel på mig...
Kommentarer
Trackback
